Recension av Flickan i källaren: berättelsen om Natascha Kampusch

Författare: Allan Hall och Michael Leidig

Antal sidor: 201

Originaltitel: Girl in the Cellar: The Natascha Kampusch Story

En översättning av Goodreads beskrivning

Österrike, 2 mars 1998 när hon var på väg till skolan blev Natascha Kampusch, 10 år kidnappad av Wolfgang Priklopil. Mer än 8 år senare den 23 augusti 2006 flydde hon från en källare under ett till synes vanligt förortshem. Hur överlevde hon? Vilken typ av kvinna hade hon blivit? Vilken typ av man var hennes kidnappare- och vilka krav hade han ställt på henne?

Mina åsikter

NärNatascha rymde var jag 11 år gammal, vilket innebär att jag lite

svagt kommer ihåg just rymningen. Detta ledde då nu flera år

senare till att jag ville läsa den här boken när jag såg den stå

i morsans bokhylla. Det här är ett mycket intressant med hemskt

fall att läsa om, men jag känner i ärlighetens namn att man missar

väldigt mycket när man läser den här boken. Då den här boken

gavs ut strax efter dess att Natascha lyckades rymma så känns detta

som en smått framstressad arbete. De ville helt enkelt vara först

med att släppa en bok om fallet som var känt över hela världen.

Författarna hade egentligen inte mycket alls att gå på. De hade

intervjuat en del människor som kände Priklopil och Natascha och

bett dem beskriva hur de var som personer. Men eftersom att Priklopil

tog livet av sig när Natascha rymt och eftersom att Natascha inte

ville bli intervjuad så har de ju därmed missat en stor del utav

berättelsen. Det enda material som de har med som kommer ifrån

Natascha är några intervjuer hon gjorde i början när hon precis

blivit fri och ett brev som hon lämnade ut till tidningarna.

Författarna har därför en himla massa hypoteser om vad som hände

utifrån uttalanden från psykologer och så vidare men de har inget

konkret att komma med, vilket lämnar boken utan substans. De drar en

massa kopplingar till andra fall som för det första inte har något

med saken att göra och som för det andra inte påminner speciellt

mycket om Nataschas fall. Så vad jag försöker säga är alltså

att sådana här böcker skall man helst läsa som självbiografier,

det vill säga att offret själv skal berätta om vad som hänt, för

annars så lägger du bara ner tid i onödan då du ändå inte får

reda på speciellt mycket.

Mitt betyg

Boken får 2 stjärnor av 5 då mycket av innehållet baserades på gissningslekar.