Veckans bokbloggsfråga- vecka 42

Hur ser din familj och dina vänner på ditt bloggande och läsande? Är de nyfikna, stöttande och glada för ditt intresse eller tycker de att det tar alldeles för mycket tid och energi? Hur bemöter du detta i så fall? Ser du själv till att prioritera ditt intresse även om omgivningen inte är stöttande? 

Min familj och mina vänner tycker att det är kul att jag har en hobby, men ifrågasätter ofta min mängd böcker och frågar ständigt om det inte räcker med böcker nu. Mitt svar på detta är naturligtvis jämt ett rungande NEJ. Men de tycker samtidigt att det är intressant att fråga hur många läsare jag har, hur jag får recensionsexemplar och så vidare, så lite intresserar de sig allt. Men i det stora hela är det inte så många i min närmsta krets som läser speciellt mycket, majoriteten läser i princip inte alls. Vilket därmed gör det lite förståeligt att dem kanske inte orkar lyssna på min ständiga bokprat. Men nej, dem kommer inte kunna slippa det helt och hållet. Jag har och kommer alltid att läsa och blogga så länge jag tycker att det är roligt och så länge jag inte börjar se på det som en veckosyssla/något jag MÅSTE göra. För då hade det ju onekligen inte varit roligt längre, så då hade jag ju isåfall slutat. Men så som det ser ut just nu så tänker jag definitivt se till att fortsätta både med läsandet och bloggandet och framför allt, allt bokprat ;)