Recension av The School for good and evil

Författare: Soman Chainani
Antal sidor: 488
Serie: The School for good and evil, bok 1 av 3
Finns hos: Adlibris / Bokus

En översättning av goodreads beskrivning
De första kidnappningarna hände två hundra år tidigare. Vissa år blev två pojkar tagna andra år två flickor, ibland en av varje. Men om det vid första ögonkastet verkade som om att valen var slumpmässiga, blev snart mönstren klara. En var alltid vacker och god, barnet varje förälder önskade var sin. Den andra var ful och udda, utstött från födseln. Ett motstatt par, plockade som ungdomar och bortförda. Detta år är bästa vännerna Sophie och Agatha på väg att upptäcka vart alla försvunna barn tar vägen: den mytomspunna School for Good & Evil, där vanliga pojkar och flickor blir utbildade för att vara sagohjältar och skurkar. Som den vackraste flickan i Gavaldon har Sophie drömt om att kidnappas i en förtrollad värld hela sitt liv. Med sina rosa klänningar, glastofflor och hängivenhet till goda gärningar, vet hon att hon kommer att få toppbetyg i skolan för gott och ta examen som sagoboksprinsessa. Medan Agatha, med sina lössittande svarta klänningar, ond katt, och motvilja mot nästan alla, verkar en naturlig plats vara för skolan för ont. Men när de två flickorna sveps in i Endless Woods, finner de sina öden omvända, Sophie dumpas i skolan för onda där hon skall ta Uglification, Death Curses, och Henchmen utbildning, medan Agatha befinner sig i skolan för gott, dragkraft bland vackra prinsar och fagra jungfrur för klasser i Prinsessetikett och djurkommunikation .. Men vad händer om misstaget faktiskt är den första ledtråden till att upptäcka vem Sophie och Agatha verkligen är ...?

Mina åsikter

Först av allt så är den här boken klassad som middlegrade, det vill säga ämnad för barn och ungdomar på 9-12 år. Jag håller inte direkt med om den indelningen, visst de skulle definitivt uppskattat handlingen med sagor som verkligen kommer till liv i den här boken och de olika sidorna gott och ont. Men skulle jag verkligen vilja att en 9-åring läser om Sophie som gör ALLT för att vinna en pojkes intresse? Att allt handlar om att hon vill ha någon snygg och populär kille som kan rädda henne om så skulle behövas? Att Sophie syr klänningar som visar så mycket av hennes långa slanka ben som bara går och det faktum att hon hela tiden har väldigt avslöjande kläder? Ehm nej. Jag skulle vilja påstå att det här är mer av en young adult bok, något man bör ha i åtanke med andra ord. Men jag gillade verkligen karaktären Agatha, då hon är väldigt smart och hon vill bara hjälpa alla hela tiden, oavsett vad hon tycker och tänker om dem som personer. Hon sänder ett väldigt bra budskap med andra ord. Men sedan så har vi Sophie, som jag inte alls tyckte om, sjukt naiv, ytlig och allmänt självupptagen, vilket visserligen är hela poängen med hennes karaktär, men det finns en gräns liksom. Det var väldigt kul att få vara med på flickornas olika lektioner som de måste delta på och sedan bli poängsatta på, tyckte ju dock att en av Sophies lektioner, där hon och hennes klasskamrater har i uppgift att döda en prinsessa (visserligen bara en illusion av en prinsessa) på det mest plågsammaste sätt de kan komma på. Vad för slags budskap är det till en 9-åring? Visst, Sophie går på den onda skolan, men visst finns det väl en gräns någonstans?

Men i det stora hela var det mycket intressant att följa med på flickornas lektioner, få lära sig om olika mytiska varelser, få sätta sig in lite granna i olika sagor som man faktiskt känner till, samt att handlingen var väldigt fängslande och snabbläst. Men som sagt inte passande som middlegrade läsning enligt min mening.

Mitt betyg

Boken får 3,5 av 5 stjärnor.