Recension av Given to the sea

Författare: Mindy McGinnis
Antal sidor: 345
Serie: Given duet, bok 1 av 2
Finns hos: Bokus / Adlibris

En översättning av goodreads beskrivning

Alla har en plats. Khosa föddes för att offras till havet för att förhindra den typ av våg som en gång förstörde riket Stille. Hon kan inte offras tills hon producerat en arvinge, men mänsklig beröring avstöter henne ... förutom Indiri. Dara och Donil är den sista av Indiri, urinvånare med magi som är förförisk - en kraft av naturen - men som minskat sedan Pietra slaktade deras folk. Witt leder Pietra, de hårda krigare som nu marcherar mot riket Stille. Stenstränderna som tillhör Witts kungarike utgör ett hemligt hot och för att säkerställa sitt folks överlevnad är han beredd att erövra varje del av Stille's jord. Vincent skall ärva Stilles tron, men har ingen fru att dela den med. När den vackra och mystiska Khosa kommer utan en arvinge vet Vincent att hans far inte kommer att stanna för någonting för att se till att hon fullgör sin plikt. Sliten mellan att skydda sitt rike och skydda flickan vars öde är knuten till sin existens, är Vincents lojalitet snart i strid med hans hjärta. Medan den kungliga ordningen, Pietrans marscherar och Indiris kämpar för att överleva, kräver det stigande havet sitt, och Khosa är menad att svara. 

 

Mina åsikter

Den här bokens beskrivning lockade inte mig till att plocka upp den här boken, jag hade inte tänkt läsa den alls faktiskt. Men när jag fick den här boken i aprils Fairyloot, så kände jag ändå att jag skulle ge boken chans. Jag gick alltså in i den här boken med väldigt låga förväntningar, förväntningar som boken inte ens klarade av att leva upp till. Till att börja med har den här boken alldeles för många perspektiv som läsaren får ta del av. Det var förvirrande, då det var extremt svårt att hålla isär karaktärerna eftersom att deras "röster" lät alldeles för lika för att jag skulle kunna komma ihåg vems perspektiv det var jag för närvarande läste ur. Det innebar att jag hela tiden var tvungen att bläddra tillbaka till kapitlets början för att se vilken karaktär det var jag läste om. Kvinnosynen var inte direkt den bästa och det faktum att Khosa och hennes mamma, mormor och morsmor och så vidare alla hade blivit offrade till havet, för att havet inte skulle hämnas genom att skicka en stor våg mot befolkningen. Det låter inte som en bra idé för en bok och det var det inte heller. Det faktum att Khosa var tvungen att föda ett flickbarn innan hon kunde dansa vidare till vattnet, var bara tråkigt, dumt och inte alls intressant. När jag skriver att hon dansar till vattnet så menar jag bokstavligt, vattnet kallade på henne och hon dansade lyckligt dit, eftersom att hennes kropp ville dit. Samt det faktum att befolkningen i princip var villiga att göra vad som helst bara för att Khosa skulle bli med barn, något som inte hade hänt än, eftersom att Khosa endast lät sig vidröras av folket Indiri, som det bara fanns två kvar utav och endast en av dem var man och därmed biologiskt kapabel att göra Khosa med barn. De två personer som fanns kvar av släktet Indiri behandlades inte alltid så himla bra eftersom att de enligt resten av befolkningen inte var värda lika mycket som dem. Därtill kan jag säga att den här boken var tråkig, ingenting hände, allting var förutsägbart och jag fastnade inte för någon karaktär, alltså brydde jag mig inte alls om vad som hände dem. Det enda som var positivt med den här boken var det faktum att den inte var jättelång och att den ändå gick hyfsat snabbt att läsa. Jag kommer definitivt inte att plocka upp bok två när den kommer ut. 

Mitt betyg

Boken får 1 av 5 stjärnor i betyg.