Recension av Heidi

Författare: Johanna Spyri

Antal sidor: 295 

Finns här: Bokus / Adlibris

En översättning av Bokus beskrivning

Vid fem års ålder skickas lilla föräldralösa Heidi för att leva med sin farfar i Alperna. Alla i byn är rädda för honom, men Heidi är fascinerad av hans långa skägg och buskiga grå ögonbryn. Hon älskar sitt liv i bergen, hon leker i solskenet och växer upp bland getter och fåglar. Men en fruktansvärd dag hämtas Heidi av sin moster och tvingas bo med en familj i stan. Heidi kan inte stå ut med att vara borta från sin farfar; Kan hon hitta ett sätt tillbaka upp på berget, där hon hör hemma?

Mina åsikter

Den här boken var verkligen hur mysig som helst och Heidi var i princip på det sätt som alla föräldrar i hemlighet önskar att deras barn var. Detta då hon verkligen brydde sig om allt och alla djur, som människor, gamla som unga, friska som sjuka. Det var härligt att se att hon på vissa sätt var som vilket barn som helst, medan hon på andra sätt var väldigt vuxen för sin ålder. Heidis relation till farfarn som hon träffade för första gången när hon var fem år gammal, var jättehärlig att se, samt att deras relation växte fram på ett lagom fort och naturligt sätt. Farfarn som tidigare varit sur, grinig och inte speciellt omtyckt av de övriga människorna i byn, började bli snällare och öppnade upp sig mer för byborna. Hans relation med Heidi ändrade verkligen allt. Det var intressant att få reda på vad som skulle hända vid separationen av de båda, önskar dock här att man fått större insyn i farfarns perspektiv på det hela. I det stora hela så var den här boken hur mysig som helst och den var omöjlig att lägga ifrån sig. 

Mitt betyg

Boken får 4 av 5 stjärnor i betyg.