Recension av Kill all Happies

Författare: Rachel Cohn
Antal sidor: 288
Finns hos: Bokus / Adlibris


En översättning av goodreads beskrivning

Detta är det. Studenten. Och Vic Navarro anordnar det mest episka partyt Rancho Soldado någonsin sett. Hon kommer att fixa det mest minnesvärda farväl någonsin för sina bästa vänner, ge Happies-den kitschiga restaurangen som är hennes ökenstads krav på berömmelse - ett riktig avsked innan konkursen, och åh ja, få ihop det med hennes läckra förälskelse, Jake Zavala-Kim. Hon behöver bara hålla hela saken hemlig så att hennes archnemesis, Miss Ann Thrope, Rancho Soldados mardröm Town Councilwoman och gymnasieskolelärare, inte får Vic kastad i fängelse. Med musiken dunkande, alkohol som flyter, kroppar sammanvävda och Thrope ingenstans i sikte, Vic's party är en rasande framgång. Det vill säga tills Happies-fansen börjar anlända i drösar för att säga farväl och stormar den öde temaparken bakom restaurangen. Plötsligt vad var en liten examen bash är mer som Coachella på steroider med en sida av RASmatazz paj. Natten går så inte som planerat. Och kanske är det den bästa planen för alla. 

Mina åsikter

Det var egentligen en sammanslagning av bokens omslag och bokens handling som fick mig att vilja läsa den. Tyvärr tyckte jag inget vidare om själva boken dock, då handlingen visade sig vara riktigt endimensionell och inte ha några fler lager än de som nämns i bokens beskrivning. Därtill var även karaktärerna riktigt endimensionella och jag fastnade inte alls för dem, vilket också innebar att jag inte brydde mig om vad som skulle hända med dem. Det jag gillade med den här boken var att Cohn lyckades att beskriva såväl karaktärer och miljön på ett tillfredsställande sätt, det vill säga att det var lätt att se allting framför sig. Men jag saknade alltså det där lilla extra som är så viktigt, då karaktärer och handling naturligtvis är det som är viktigast för att en läsare skall fastna för boken. 

Mitt betyg

Boken får 2 av 5 stjärnor i betyg.