Recension av Min mormor hälsar och säger förlåt

Författare: Fredrik Backman
Antal sidor: 447
Finns hos: Adlibris / Bokus

Goodreads beskrivning
Elsa är sju år gammal och rätt störig. Eller hon uppfattas i alla fall så eftersom hon inte är helt blåst i skallen och den gällande samhällsnormen är ju att sjuåringar ska vara det. Mormor är hennes bästa vän. Hennes enda, faktiskt. Mormor brukade vara ett geni och jobba som kirurg, men nu kör hon bil utan körkort och står på balkongen med öppen morgonrock och skjuter på oanmälda besökare med paintballgevär. Folk säger att hon är annorlunda. Galen. Men mormor har ett hemligt språk och ett eget kungarike, "Miamas", och där är allt annorlunda. Det är dit mormor tar med Elsa när Elsas föräldrar skiljer sig och när Elsa blir slagen i skolan för att hon inte är som alla andra sjuåringar. Miamas är deras frizon, tills mormor en dag blir sjuk och får veta att hon är döende. Som ett sista äventyr ger hon då Elsa en serie brev, där mormor ber sina grannar om ursäkt. De leder Elsa till en trappuppgång fylld av militanta bostadsrättsivrare, fanatiska kaffedrickare, kamphundar, monster, fyllon och helt vanliga kärringar. Men de blir också upptakten på en historia där ett barn försöker lära sig acceptera att alla man älskar ska dö, och där hon bit för bit får veta sanningen om både kungariket Miamas och sin mormor.

Mina åsikter
Jag var rätt osäker på vad jag skulle tycka om den här boken då den inte riktigt hör till den typ av böcker som jag brukar läsa i vanliga fall. Jag gillade person-och miljöbeskrivningarna i boken då det hjälpte mig att skapa bilder och därmed se allting som hände framför mig. Jag gillade verkligen mormor då hon var oerhört underhållande och rent ut sagt lite galen för sin ålder. Jag gillade även hennes relation med Elsa och hur de hittade på tokigheter tillsammans. Dock så måste jag erkänna att berättelsen föll något när mormodern dog, jag föll aldrig riktigt för Elsa då jag för det mesta bara kände att hon var rätt irriterande och dryg mot alla i sin omgivning. Det fanns minst sagt en hel del intressanta figurer som bor i samma hus som Elsa och jag gillar hur de alla fyllde sin funktion i berättelsen. Worsen var helt klart en favorit i berättelsen, men jag gillade även Elsas föräldrar väldigt mycket då de på något sätt kändes väldigt verkliga, då de bland annat brottades med sina egna problem och osäkerheter.

Mitt betyg
Boken får 3,5 av 5 stjärnor i betyg.