Recension av Wild Beauty

Författare: Anna-Marie McLemore
Antal sidor: 335
Finns hos: Bokus / Adlibris

En översättning av goodreads beskrivning

Kärlek växer så konstiga saker. Nomeolvides-kvinnorna har under nästan ett sekel haft tendens till La Pradera, de frodiga trädgårdarna som förtrollar gäster från hela världen. De har också gömt ett tragiskt arv: om de blir förälskade för djupt, försvinner sina älskare. Men sedan, efter generationer av vanishing, visas en konstig pojke i trädgårdarna. Pojken är ett mysterium för Estrella, Nomeolvides-tjejen som finner honom och sin familj, men han är ännu mer ett mysterium för sig själv; han vet ingenting mer om vem han är eller var han kom ifrån än hans förnamn. Eftersom Estrella försöker hjälpa Fel stycke tillsammans med sitt okända förflutna, leder La Pradera dem till hemligheter så farliga som de är magiska i denna fantastiska utforskning av kärlek, förlust och familj. 

Mina åsikter

Jag var redan sedan tidigare lite skeptiskt inställd till att läsa en bok som har sin grund i magical realism. Och återigen blev jag påmind om varför så var fallet. Jag fastnade aldrig för McLemores sätt att skriva och jag tyckte det var för snålt med såväl miljö-som personbeskrivningar även om det var det sistnämnda som jag störde mig mest på. Det här var anledningar som gjorde så att jag inte alls fastnade för karaktärerna eller de händelser som tog plats i boken. Och även om boken var hyfsat snabbläst så kände jag aldrig att jag fastnade för den och jag önskade mest att den skulle ta slut. Vissa av de magiska elementen i boken var intressanta, medan andra mest bara kändes konstiga. Jag gillade inte heller riktigt de kärlekshistorier som var med i boken då de kändes krystade och i ett fall även något instalovigt, vilket är något jag verkligen inte klarar av i böcker. I det stora hela så var det här ingen höjdare för mig, men om man gillar magical realism, så kanske den här boken är något för dig trots allt.

Mitt betyg

Boken får 1,5 av 5 stjärnor i betyg.