Recension av Och varje morgon blir vägen hem längre och längre

Författare: Fredrik Backman
Antal sidor: 90
Finns hos: Adlibris / Bokus

Goodreads bekrivning
Farfar och Noah sitter på en bänk och pratar. Under bänken växer hyacinter, just de blommor som farmor odlade i sin trädgård.

Farfar och Noah kan prata med varandra om allt. Om livets alla frågor, både de största och de minsta. Under samtalet med Noah kan farfar inte låta bli att minnas hur det var att förälska sig i farmor, och hur det var att förlora henne. Han kan fortfarande se henne framför sig och fruktar den dag då han inte längre kommer att minnas henne.

Farfar inser att den värld han känner håller på att förändras. Därför vill han stanna här på bänken med Noah, där doften av hyacinter fortsätter vara så stark. Men minnena blir allt svårare att fånga och farfar och Noah är nu tvungna att lära sig att göra det svåraste av allt: ta farväl.

Mina åsikter
Backman levererar precis som vanligt en oerhört bra och genomarbetat berättelse på ett riktigt bra sätt. Vi får lära känna karaktärerna på ett väldigt fint och känslosamt sätt, vi får ta del av den resa som Farfar gör i och med att han glömmer bort mer och mer för varje dag som går och den rädsla som uppstår i och med att han gör det. Det här var verkligen en hjärtskärande berättelse om all den kärlek en farfar kan ha för sitt barnbarn. Backman har onekligen förmågan att skriva om oerhört viktiga ämnen på extremt få sidor och ändå lyckas förmedla allt det där som är så himla viktigt. Den bär boken förmedlar med andra ord ett viktigt budskap som jag som läsare sen kommer att glömma.

Mitt betyg
Boken får 4 av 5 stjärnor i betyg.