Recension av The Longest Ride

Originaltitel: The Longest Ride

Författare: Nicholas Sparks

Antal sidor: 449

En översättning av Adlibris beskrivning

Ira Levinson är i trubbel. Nittio-år gammal och strandsatt och skadad efter en bilolycka, kämpar han för att behålla medvetandet tills en suddig bild materialiseras bredvid honom: hans älskade hustru Ruth, som gick bort för nio år sedan. Som uppmanar honom att hänga kvar, tvingar hon honom att vara uppmärksamm genom att berätta historier om livet de haft tillsammans - hur de träffades, de dyrbara målningar de samlat ihop, de mörka dagarna av andra världskriget och dess effekt på dem och deras familjer. Ira vet att Ruth omöjligen kan vara i bilen med honom, men han håller fast vid sina ord och sina minnen, återupplever de sorger och och vardagliga glädjeämnen som definierade deras äktenskap. Några kilometer därifrån, på en lokal bull-riding händelse, är en Wake Forest College senior liv på väg att förändras. Återhämtad från ett färskt break-up, möter Sophia Danko en ung cowboy som heter Luke, som blottar föga likhet med de privilegierade frat boys hon har stött på i skolan. Genom Luke introduceras Sophia till en värld där insatserna för överlevnad och framgång, ruin och belöning - även liv och död -  är närvarande i vardagen. När hon och Luke blir förälskad,  finner Sophia sig själv föreställa sig en framtid långt bort från sina planer - en framtid som Luke har befogenhet att skriva. . . om hemligheten han håller inte förstör den först. Ira och Ruth. Sophia och Luke. Två par som har mycket lite gemensamt, och som skiljs åt av år och erfarenhet. Men deras liv kommer att vävas samman med oväntad styrka, påminna oss alla att även de svåraste besluten kan ge extra resor: bortom förtvivlan, bortom döden, till de mest avlägsna delarna av det mänskliga hjärtat.

Mina åsikter

Det här är den fjärde boken jag läst av Sparks. Har bland annat läst The Notebook som jag inte alls gillade, jag har läst The Best Of Me som jag tyckte var okej och sen så har jag även läst Dear John som jag absolut älskade. Jag visste därför inte riktigt vad jag hade att vänta när jag började läsa den här boken. Men jag måste säga... att jag faktiskt gillade den. Det var lite av en klassisk Nicholas Sparks bok då det handlade om en karaktär som tittar tillbaka och berättar det hen varit med om men det var ändå lite nytt stuk på den. Det var nämligen två par med i den här boken, Sparks böcker handlar ofta om kärlek, men det har aldrig varit två par förut och jag undrade lite granna hur han skulle skriva ihop de två parens öde. Tyckte att just den delen blev rätt uppenbar, men i övrigt var boken jättebra. En handling som skiljer sig från hans övriga böcker gör att man undrar vad som kommer att hända sen, hur kommer det att gå för alla de inblandade, kommer de att hålla ihop eller kommer de att splittras? I boken följer man tre olika personers perspektiv Iras, Lukes och Sophias, i vissa böcker hade detta blivit förvirrande och långdraget men Sparks får det hela att fungera. Definitivt en bra bok helt enkelt, Dear John är dock fortfarande min favorit så se till att läsa den också  

Mitt betyg

Helt klart en av de bättre Sparks böckerna så boken får 4/5 stjärnor.