Bilden är lånad från goodreads. |
Antal sidor: 279
Finns hos: Bokus / Adlibris
Goodreads beskrivning
Efter
en lång tids frånvaro är journalisten Camille Parker tillbaka i
sin gamla hemstad. Hon är ditskickad av sin arbetsgivare en tredje
klassens Chicago-tidning för att rapportera om två unga flickors
försvinnande.
Camille är motvilligt inhyst i sitt föräldrahem, där hon på nytt konfronteras med sin distanserade mamma och den brådmogna trettonåriga halvsyster hon knappt känner. Hemsökt av mörka händelser ur det förflutna, och samtidigt bekymrad över det olustiga grepp hennes syster tycks ha om stan, brottas Camille med samma gamla behov av att bli accepterad som plågade henne under uppväxten. När ledtrådar visar sig bli återvändsgränder identifierar sig Camille allt mer med de unga offren. Och till sist inser hon att hon inte har något val: Hon är tvungen att nysta upp sitt såriga förflutna om hon ska kunna klara sig ur den här hemkomsten med livet i behåll.
Camille är motvilligt inhyst i sitt föräldrahem, där hon på nytt konfronteras med sin distanserade mamma och den brådmogna trettonåriga halvsyster hon knappt känner. Hemsökt av mörka händelser ur det förflutna, och samtidigt bekymrad över det olustiga grepp hennes syster tycks ha om stan, brottas Camille med samma gamla behov av att bli accepterad som plågade henne under uppväxten. När ledtrådar visar sig bli återvändsgränder identifierar sig Camille allt mer med de unga offren. Och till sist inser hon att hon inte har något val: Hon är tvungen att nysta upp sitt såriga förflutna om hon ska kunna klara sig ur den här hemkomsten med livet i behåll.
Mina åsikter
Som vanligt när det kommer till Gillian Flynns böcker så är även den här boken rätt så mörk och dyster då den handlar om två försvunna flickor. Man får lära känna Camilles omåttligt underliga och speciella familj som man inte riktigt förstår sig på sådär i början av boken. Vi får utöver Camille även träffa hennes halvsyster Amma, en sån där karaktär som alla älskar att hata, men som man samtidigt inte kan låta bli att tycka synd om. Helt klart ett hemskt typexempel på en 13-årig flicka. Vi får träffa Camilles mamma Adora som jag bara inte kunde låta bli att hata av flera olika anledningar, det faktum att hon var helt inkapabel att ens låtsas som att hon tyckte om Camille. Samt det faktum att hon ville att allt skulle kretsa kring henne hela tiden. Genom hela boken sitter man och klurar på vem det är som kan ha fört bort flickorna och jag går lite fram och tillbaka mellan några misstänkta men kan inte riktigt sätta fingret på vem det är. Bokens upplösning blev minst sagt lite förvånande då jag helt hade lämnat det spåret när det kom till den misstänkte, vilket helt klart tyder på hur bra Flynn verkligen är på att skriva sådana här typer av böcker. Det tog visserligen ett tag innan jag verkligen kom in i boken och även om jag hade lite svårt för att läsa om Camilles mörka dystra tankar så ville man efter ett tag helt enkelt inte lägga ifrån sig boken.
Mitt betyg
Boken får 3 av 5 stjärnor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack så mycket för att du tar dig tid att kommentera mitt innehåll! Jag svarar på kommentarer så fort jag kan!