Recension av Wool omnibus

Författare: Hugh Howey

Antal sidor: 471

Serie: Silo, bok 1 av 3

Bokus beskrivning

I hundratals år har de sista människorna levt djupt under jorden i en gigantisk siloformad bunker. Ordning upprätthålls genom strikta regler och lagar: varje födelse kräver en död, varje liv kräver ett syfte. De som bryter mot reglerna döms till deportering - och i den giftiga atmosfären utanför silon innebär det döden.

När silon förlorar sin sheriff hittar de styrande en osannolik kandidat i Juliette, en mekaniker utan utbildning i lag och ordning. Hon kommer snart att lära sig hur djupt hennes värld, och även hon själv, kan brytas ned. Silon och dess invånare är på väg att få veta vad historierna bara har antytt, och vad de aldrig har vågat viska om. Uppror.

Mina åsikter

Jag hade hört så mycket gott om den här boken innan jag började läsa den så jag måste medge att jag var aningen nyfiken i början. Men jag kände sedan rätt så omgående att den här boken inte var något för mig. Jag brukar tycka att det är riktigt kul och intressant att läsa om dystopier, men det här var inte en av dem. Det var en intressant idé och ett försök till en bra handling men jag kände aldrig att jag riktigt kom in i berättelsen på ett bra sätt. Jag fastnade inte så värst mycket för karaktärerna heller och jag hade problem att komma ihåg vem som var vem. Jag började läsa den här boken i september och efter att ha kommit nästan halvvägs la jag undan boken och satte mig istället att läsa en massa andra böcker som var mer intressanta enligt mig. I den här boken kändes det mest som om att karaktärerna bara sprang upp och ner för en jädrans massa trappor hela tiden, något som blev riktigt segt och tråkigt i längden.

Mitt betyg

Boken får ändå 3 av 5 stjärnor då Howeys skrivsätt ändå stundtals var tilltalande.