Antal sidor: 423
Serie: White rabbit chronicles, bok 1 av 4
Finns hos: Bokus / Adlibris
Goodreads beskrivning
Hon kommer inte att ge sig förrän varenda zombie ligger i sin grav. För alltid. Om någon hade berättat för Alice Bell att hennes liv skulle vändas upp och ner från ett ögonblick till ett annat, skulle hon ha brustit ut i skratt. Från lyckligt till tragiskt, från oskuldsfullt till förstört. Nej, aldrig. Men det var det som hände. Ett hjärtslag. En blinkning, ett andetag, en sekund - och allt hon kände till och älskade var borta. Hennes pappa hade haft rätt. Monstren fanns på riktigt. För att hämnas sin familj måste Alice lära sig att slåss mot de odöda. Och för att överleva måste hon sätta sin tillit till den farligaste av alla farliga killar, Cole Holland. Men Cole har sina egna hemligheter, och om Alice inte är försiktig kan de visa sig vara farligare än zombierna.
Mina åsikter
Stora delar av den här boken består av att Alice och Cole står och stirrar i varandras ögon och att de då får syner där de kysser varandra. Tråkigt säger ni? mhm... försök läsa om sådana syner minst fyra, fem gånger innan skiten händer på riktigt. Den andra halvan av boken går i princip ut på att Alice eller Ali som hon helst kallar sig för bråkar med Coles exflickvän... så high school-svartsjukedrama. Allt det här är sjukt uttjatat efter bara några sidor och man vill bara få reda på när själva zombierna skall komma med i spelet och faktiskt göra boken spännande och intressant. En annan störande sak i den här boken är det faktum att varenda, varenda, varenda människa som Ali stöter på beskrivs som oerhört vackra, snygga och perfekta.... känns trovärdigt eller hur? Den information vi får till hur zombierna "fungerar", dvs. hur viruset sprider sig, hur du dödar dem osv. Allt det känns oerhört konstigt och inte alls speciellt intressant och jag må inte vara så insatt i zombies i allmänhet, men nog har jag hört 1000 gånger mer intressantare versioner av dem. Ytterligare en sak jag blev väldigt besviken på var det faktum att det var så sjukt lite Alice i underlandet-referenser. Huvudkaraktären heter Alice, ett moln är format som en kanin. Kapitlen har namn som på långsökta sett går att koppla till olika händelser som utspelar sig i Alice i underlandet, men själva kapitlen berör inte direkt ett teparty, bara för att det ordet fanns med i kapitlets namn. Som ni kanske förstår efter att ha läst den här recensionen så säger jag tack och hej till den här serien, för jag kommer inte att läsa nästkommande böcker.
Mitt betyg
Boken får 1,5 av 5 stjärnor, anledningen till den den extra 0,5-poängen är att boken ändå var snabbläst, annars hade boken endast fått 1 stjärna, vilket är lägsta möjliga på goodreads.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack så mycket för att du tar dig tid att kommentera mitt innehåll! Jag svarar på kommentarer så fort jag kan!