Recension av A Court of wings and ruin

Författare: Sarah J. Maas 

Antal sidor: 699

Serie: A court of thorns and roses, bok 3 av 3 
Finns hos: Bokus / Adlibris 

En översättning av goodreads beskrivning 
Feyre har återvänt till Spring Court, fast besluten att samla information om Tamlins manövreringar och den invaderande kungen som hotar att föra Prythian på knä. Men för att göra så måste hon spela ett dödligt spel av bedrägeri - och ett misstag kan leda till deras undergång inte bara för Feyre, utan också för hennes värld. När kriget drar närmre, måste Feyre bestämma vem man ska lita på bland de bländande och dödliga högherrarna - och jaga efter allierade på oväntade platser. 

Mina åsikter 

Jag har haft väldigt mixade känslor om hela den här serien, jag hade väldigt svårt för huvudkaraktärerna i bok ett (framför allt Feyre och Tamlin), bok två fullkomligt älskade jag. Medan den här boken var en ganska svag avslutning på serien. Boken är 700 sidor lång, men det känns som om att saker inte börjar hända förrän de sista 100 sidor och vid det laget så orkar man inte ens bry sig längre. Jag gillar karaktärerna lika mycket som jag gjorde i bok två (det vill säga det var först då de slutade vara så sjukt irriterande som vissa av dem var i bok 1). Jag gillar Maas sätt att skriva och hennes person-och miljöbeskrivningar är riktigt bra, men när det kommer till själva berättelsen så saknades det något som gav boken ett driv, något som var spännande och förde berättelsen framåt. Med andra ord kändes det ganska meh, när jag väl hade läst klart den här boken. 

Mitt betyg 

Boken får 3,5 av 5 stjärnor.