Recension av Drakviskaren

Författare: Lovisa Wistrand
Antal sidor: 599
Serie: Alvblodstrilogin, bok 1 av 3
Förlag: Whip media, ett stort tack till dem och Lovisa Wistrand för detta recensionsexemplar!
Finns hos: Adlibris / Bokus

Goodreads beskrivning
Hämnd. Kärlek. Förbjuden magi. Och en tusenårig kraft som väcks till liv igen. Vid 21 års ålder får alla kvinnliga solalver en förmåga. Men Iszaelda får ingen. Hon är annorlunda. Utstött. Passar inte in. När byn attackeras och bränns till marken, ger sig Iszaelda av efter hämnd. Ödet tar henne från den frostklädda skogen Valeanrae, till Gorgoroths djungler och ruinerna av den underjordiska staden Sumetra. Fiendens ledare måste dö, och hon ska bli den som dödar honom. Men så får hon känslor för en man. En man vars kärlek skulle förstöra allt. Och medan en uråldrig kraft väcks till liv, en kraft som alla trodde var utdöd, kastas Iszaelda in i en farlig kamp, där gränsen mellan det goda och det onda är vingtunn. Allting har ett pris och ingenting är gratis. Hur mycket är Iszaelda villig att offra? Kan hon viga sitt liv åt krafter som ingen borde lita på? Och kan hon döda den hon älskar?

Mina åsikter
Den här boken är uppbyggd av bra person-och miljöbeskrivningar, jag gillade skarpt bokens handling och det faktum att det finns drakar med i boken. Min favoritkaraktär blev snabbt draken Nyx som var helt underbar i alla sammanhang och bara allmänt cool. Skrivstilen var för det mesta riktigt bra men jag fastnade lite stundtals då vissa ord upprepades flera gånger på raken eller de gånger som det kändes som att en massa synonymer för ett ord var uppradade efter varann. Jag gillade inte heller kärleksintresset överhuvudtaget, då det bara kändes fel och konstigt hela vägen igenom. Men i det stora hela så gillade jag den här boken då den var riktigt spännande och det hände saker hela tiden. En riktigt läsvärd bok.

Mitt betyg
Boken får 3 av 5 stjärnor i betyg.