Recension av Röta

Författare: Siri Pettersen
Antal sidor: 416
Serie: Korpringarna, bok 2 av 3
Finns hos: Adlibris / Bokus

Goodreads beskrivning
Hon hade lämnat Rime. Han hade kysst henne och hon hade hejdat honom. Utan anledning. Hon var inte rötan. Hade aldrig varit det. Och nu var det för sent.

Hirka den svanslösa är inte längre kvar i Ymslanden, istället är hon fast i en värld som är döende, som saknar Kraften och som ruttnar inifrån. I vår urbana tillvaro är Hirka papperslös och ett fritt villebråd. Hennes enda bundsförvanter är en fruktad människojägare och en likfödd och Hirka slits mellan dem. Samtidigt gnager saknaden i henne, saknaden efter Rime och den värld hon kallar hemma. Men allt detta bleknar när hon sakta inser vem hon är och vad hon har för betydelse. Källan till rötan har törstat efter frihet i tusen år. En frihet bara Hirka kan ge honom.

Mina åsikter
Jag hade tagit ett längre läsuppehåll med de här boken när jag slutligen bestämde mig för att fortsätta läsa den. Jag kom snabbt in i berättelsen igen då många av karaktärerna tänkte tillbaka på händelser där de sagt/gjort olika saker, vilket gjorde det lätt för läsaren att minnas vad som hänt i både bok 1 och början av bok 2. Den här boken var fortsatt spännande och det var svår att förutse vad som komma skulle. Det jag gillar mest med den här boken och serien i allmänhet är det faktum att den känns så originell och att man alltså inte har läst något liknande innan, något som alltid är uppfriskande för en läsare som har tagit sig igenom många böcker. Det var även kul att se att de karaktärsutvecklingar som man fick se så mycket av i bok ett, att de fortsatt fick ta en hel del plats i den här boken, samtidigt som vi även får träffa på nya karaktärer som även dem tillför en hel del till såväl spänning som bokens handling. Boken slutar därtill med en del obesvarade frågor vilket får mig som läsare att vilja läsa bok tre inom en snar framtid.

Mitt betyg
Boken får 4 av 5 stjärnor i betyg.