Recension av The Hammer of Thor

Författare: Rick Riordan
Antal sidor: 471
Serie: Magnus Chase and the gods of Asgard, bok 2 av 3
Finns hos: Bokus / Adlibris

Bokus beskrivning
I denna andra bok om Magnus Chase blir Magnus och hans vänner - valkyrian Sam, svartalven Blitzen och alven Hearthstone - kallade för att hjälpa asagudarna. Åskguden Tors hammare Mjölner, som förutom att framkalla åska skyddar Valhall och de övriga nio världarna från de mäktiga jättarna i Jotunheim, är borta. Att återfinna hammaren är ett uppdrag som kräver största diskretion, övermänsklig styrka, och minst en svartalv med extremt god klädsmak. Tur att de har åtminstone det sistnämnda...


Mina åsikter
Rick Riordan är precis som vanligt en mästare på att föra samman mytologi med sina egna karaktärer och göra det till ett omotståndligt berättelse som är omöjlig att lägg ifrån sig. Riordan sammanfattar som vanligt bok ett genom att väva samman dess handlingar med det som händer i bok två, vilket hjälper läsaren att komma ihåg vad som har hänt. Men det hjälper även till att ge berättelsen ett härligt flyt. Värt att tillägga kan vara det faktum att denna bok, liksom den första boken i serien är riktigt rolig, vilket gör det till en mycket snabbläst bok. Boken är därtill uppbyggd av rikliga och utförliga person-och miljöbeskrivningar. Jag känner även att man får svar på en hel del frågor i den här boken, samtidigt som det uppstår några nya som jag hoppas skall bli besvarade i den tredje och sista boken. Det händer saker i den här boken hela tiden och den är mycket spännande, men samtidigt så gillade jag den inte riktigt lika mycket som bok ett, men det var fortfarande en väldigt bra uppföljare i serien. Det tror jag hade mest att göra med att jag inte riktigt gillar det faktum att Riordan har moderniserat många av gudarna och gör att de är beroende av selfies och netflix osv, något jag inte riktigt gillar och det var även något som stundtals fick väldigt mycket utrymme i just den här boken.


Mitt betyg
Boken får 4 av 5 stjärnor i betyg.