Antal sidor: 416
Serie: A Court of thorns and roses, bok 1 av 2
Finns hos: Bokus / Adlibris
En översättning av Goodreads beskrivning
När nitton-åriga jägaren Feyre dödar
en varg i skogen, kommer ett djur-liknande varelse att kräva ett straff
för det. Ivägdragen till ett förrädisk och magiskt land hon bara känner till
från legender, Feyre upptäcker att hennes kidnappare inte är ett
djur, utan Tamlin-en av de dödliga, odödliga faeries som en gång
styrde deras värld.
När hon bor på hans gård, omvandlas hennes
känslor för Tamlin från isig fientlighet till en brinnande
passion som brinner genom varje lögn och varning hon fått höra om
den vackra, farlig värld Fae. Men en gammal, ond skugga växer över
faerie mark, och Feyre måste hitta ett sätt att stoppa det. . . eller döma Tamlin-och hans värld till undergång, för evigt.
Mina åsikter
Jag hade stundtals väldigt svårt för huvudkaraktären Feyre, hon framstod flertalet gånger som extremt korkad och naiv, något jag störde mig väldigt mycket på. Hon förstod verkligen inte vad hennes val och handlingar skulle leda till, något som läsaren väldigt lätt kunde lista ut. Men jag gillade karaktären Lucien, han var sarkastisk och sa det som jag själv tyckte och tänkte i flera situationer i boken. Synd bara att han inte fick ta sådan stor plats som han förtjänat. Och det faktum att Feyre blir kär i Tamlin så fort? Min första tanke var i princip Stockholmsyndrom, men aja. Stundtals var boken intressant och händelserik, men eftersom att jag inte direkt fäste mig vid karaktärerna så kändes den ändå något segdragen. Vissa grejer i bokens handling kändes himla bekvämt och som ett lätt sätt att lösa ett problem på. Men samtidigt så är världens uppbyggnad precis som i Throne of glass serien skriven på ett extremt bra och intressant sätt, vilket räddar boken något. Men karaktärerna och handlingen föll alltså något för platt för min smak.
Mitt betyg
Jag ville så gärna gilla denna bok mycket mer än vad jag faktiskt gjorde. Boken får 3,5 stjärna av 5.
Mina åsikter
Jag hade stundtals väldigt svårt för huvudkaraktären Feyre, hon framstod flertalet gånger som extremt korkad och naiv, något jag störde mig väldigt mycket på. Hon förstod verkligen inte vad hennes val och handlingar skulle leda till, något som läsaren väldigt lätt kunde lista ut. Men jag gillade karaktären Lucien, han var sarkastisk och sa det som jag själv tyckte och tänkte i flera situationer i boken. Synd bara att han inte fick ta sådan stor plats som han förtjänat. Och det faktum att Feyre blir kär i Tamlin så fort? Min första tanke var i princip Stockholmsyndrom, men aja. Stundtals var boken intressant och händelserik, men eftersom att jag inte direkt fäste mig vid karaktärerna så kändes den ändå något segdragen. Vissa grejer i bokens handling kändes himla bekvämt och som ett lätt sätt att lösa ett problem på. Men samtidigt så är världens uppbyggnad precis som i Throne of glass serien skriven på ett extremt bra och intressant sätt, vilket räddar boken något. Men karaktärerna och handlingen föll alltså något för platt för min smak.
Mitt betyg
Jag ville så gärna gilla denna bok mycket mer än vad jag faktiskt gjorde. Boken får 3,5 stjärna av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack så mycket för att du tar dig tid att kommentera mitt innehåll! Jag svarar på kommentarer så fort jag kan!